Onsdag

Så, i måndags jobbade jag som local crew på GreenDay-konserten. Anledningen till att jag inte uppdaterar förrän nu är för att jag helt enkelt varit ganska väldigt död i hela kroppen tills nu. 

Som förväntat sov jag inte alls natten till måndag, men adrenalinet och nervositeten höll mig igång hela morgonen. Började jobba klockan 10.00, monterade upp ljus, virade runt sladdar, byggde scen och satte upp den lysande GREENDAY-skylten som skulle blinka i alla färger över scenen.
Det gick över förväntan, jag gjorde inget fel och tydligen är det vanligt att känna sig i vägen på sin första dag, haha.

Kom hem runt 15.00, somnade i soffan på tre sekunder. 17.30 väcker min kära fästman mig med hemmalagad Lasagne <3 Den människan är ren kärlek.

Drog tillbaka till jobbet 19.30 för att se på konserten. Det är en jäkla grym känsla att se upp i taket och veta att man hjälpt till att sätta upp alla ljus och fyrverkerier och grejer.

23.00 har vi fått våra uppgifter för Load Out, jag blev pusher och fick en knallgul crewshirt (ska försöka ta bild senare). Jag fick helt enkelt skjuta runt diverse lådor och saker till de olika turnébilarna. Allt från Scenen, VIP-rummet, garderoben osv.

Gitarristen från Green Day sa att jag hade skitsnyggt hår, men jag hajjade inte att det var han förrän sådär en halv minut senare när hela bandet tittade på mig i shock för att jag bara sa "Thanks" och fortsatte med mitt utan någon som helst reaktion på att de var DEM. Vad väntade de sig? "LIKE OMG ITS YOU I LIKE TOTALLY LOVE YOU CAN I PLEEEAAASEE HAVE YOUR AUTOGRAPH??"  Snälla, jag e waay coolare än så :P
Någon i bandets crew hade tydligen kallat mig het som fan, något jag har svårt att förstå när jag ser mig själv i spegeln med bygghatt, knallgul t-shirt och skitiga byxor, men de kanske inte är så kräsna xD (Ni kommer förstå när jag lägger upp bilder...)

Vi blev färdiga runt 01.30 och kvällen avslutades med en öl på puben med några från jobbet. Jag kom hem runt 4 på morgonen, svinstolt över att det enda jag tappat på jobbet var en kylväska, har ont i hela kroppen men ett stort leende på läpparna.
Plötsligt står Oku framför mig med en skål hemmagjord Creme Brulée!
Han måste verkligen älska mig, hur förstår jag inte, men jag är helt klart galet tacksam!

Blev ett jävligt långt inlägg, kudos till er som orkat läsa!
Jag har fortfarande så ont i benen att jag knappt kan gå, men det var det fan värt.