20.47

Hur bra är det egentligen att tänka tillbaka? 
"Man lär sig av sina misstag" sägs det, men hur mycket man vill så stämmer det inte alltid.

Jag lär mig aldrig att förlåta, för inget har någonsin sagt förlåt.
Det spelar inte heller roll hur ont det kan göra, vissa dagar kommer man på sig själv med att titta tillbaka. Med skuggan av ett leende och samtidigt en välbekant svart klump i magen sitter man ändå där och ljuger för sig själv.
Denna mentala masochism "bara en sista gång (jag lovar)"

Om man fortsätter insistera om att man har lärt sig av sitt förflutna, att man Aldrig kommer begå samma sak igen, då minns man ännu vad som hänt.
Och om man inte glömt, hur kan man då ha lagt det helt bakom sig? 
____________

Jag önskar ibland att jag var någon annan. Jag menar, vem gör inte det ibland?
Jag önskar att jag alltid kunde se framåt med ett leende på läpparna och se bakåt med en känsla av lugn.
Vissa dagar fungerar det bättre än andra.

Som när solen går ner utanför fönstret i Min lägenhet.
När Min sambo väcker mig med fina ord och kyssar på morgonen.
När Mina råttor somnar mot min hals.
Eller när jag inser att jag trots allting fortfarande står här, med huvudet högt, och har åstadkommit så otroligt mycket mer än jag för bara några år sedan vågat tro.

Jag är bara jävligt dålig på att glömma allt annat.

Herregud, var kom den här känslan ifrån?
brorsan hade lagt upp nya bilder på FB som ajg halvslött bläddrar genom. Plötsligt som ett slag i ansiktet ser jag en bild på min brorson som växt galet mycket på galet (enligt mig) kort tid. 
Jag hatar det. Känslan av att vara på fel plats blir alldeles för påtaglig och jag längtar hem till mamma, mina syskon och deras ungar. 
Jag saknar att spela tv-spel på rummet och sitta barnvakt åt ungar som inte alls vill lyssna på mig.

Just nu vill jag vara där, inte Här.
Jag behöver en mental semester.

Idag är en dag som man verkligen inte vill ha på en måndag.
En dag som känns så tung att det kommer fortsätta så hela veckan ut. 
I'm not a big fan of responibility today....



Verkligheten är påträngande och ångestframkallande. Alldeles för många måsten och borden för mig just nu. Jag får ont i magen av att ens gå utanför dörren. (Dags för medicinering, någon?) 
Jag vill bygga en koja av kuddar och filtar under vardagsrumsbordet och bara läsa och spela tills jag är i ett helt annat universum.
Något som är lite lättare än det här, där jag inte glömmer bort att andas.

Dagens datum:  Onsdag 11 mars 2009
Låt just nu: Nickelback - "You remind me"

16.34

Okej, så jag mår inte allt för bra just nu, men det är lugnt.
Ett litet sammanbrott kan inte hindra mig allt för länge. 
Det är ganska svårt att förklara hur allt känns, nio års erfarenhet gör ingen större skillnad direkt.
Men jag är här, jag ler och jag gör mitt bästa.
Vad nu det är.

Det känns som att jag befinner mig i en bubbla ungefär, där alla tankar är en smörja och jag kan glömma bort att andas om jag inte tänker på det hela tiden. Vissa dagar är lättare än andra och ibland märker jag inte av det alls, men det kommer alltid tillbaka.

Dagens datum: Torsdag 26 februari 2009
Låt just nu: Sisters of Mercy - "Cry Little Sister"

23.07

En sak jag absolut inte saknar med att vara singel var de ensamma kvällarna och nätterna.
Jag hatar dem.
Jag menar, sist Älsk försökte lämna mig ensam i lägenheten skedde DET HÄR (det resulterade förresten i grymma armmuskler då tre veckor med kryckor inte hindrade min framfart, utan bara saktade ner den lite).
Med min tur och tydligen undermedvetna masochism så lyckas jag säkert åstadkomma något liknande den här gången också. (Jag har faktiskt tänkt tvätta badrummet). 

Att dejta en fotograf är ingen dans på rosor.

1. Nakenbilder och snygga modeller har jag inga egentliga problem med, jag är väl medveten om att jag "bara" är flickvän och inte modellmaterial.
2. Att han e sådär lagom översocial och halvkänd kan vara frustrerande när folk ofta bara kommer ihåg mig som "The kilted photographers girlfriend", men man vänjer sig. Dessutom har jag egna vänner som minns vad jag heter (:
3. Osäker inkomst är nog mer frustrerande för honom än mig, jag är grymt bra på ekonomi.

... men the occasional loneliness... Den hatar jag.

Dagens datum:  Lördag 14 februari 2009
Låt just nu: P.O.D.  - "Youth of the Nation"

18.01

Ja, eftersom alla skriver sin åsikt om Alla Hjärtans Dag så kan väl jag göra detsamma..

Jag befinner mig inte i Sverige utan min pojkvän för att jag inte tycker om honom, nej, jag åkte hit för att han är väldigt bitter just  denna dag på året.
Därför tänkte jag att jag lika gärna kan åka till sverige och sticka två nålar i bröstvårtorna, vilket jag också gjort nu.

Jag gillar Alla hjärtans dag som det är tänkt att den ska vara, den romantiska tanken och myset. Det kommersiella jippot är däremot något jag struntar i. Jag gjorde en foto/text-bok till min pojkvän, då personliga ting äger alla jävla nallar.

I alla fall, som jag ser Alla Hjärtans dag:
Visst är det en fin tanke att man ska uppskatta kärleken och visa den varje dag, istället för att satsa allt på en enda dag, men i de flesta fallen fungerar det inte så.
Vardagen slänger sig in, man tar de minuterna man lyckas få med sin älskling mellan skola, jobb, vänner, dagliga måsten och ärenden. Därför tycker jag att Alla hjärtans dag är mysig, man kan skjuta upp allt och ägna hel dagen med varandra, om det så bara är att dra på IKEA eller bråka om PS3an. 
Jag tänker på Oskar varje dag, jag säger att jag älskar honom och jag kramar i massor när jag får chansen.
På alla hjärtans dag finns ingen vardag, då är all fokus på kärleken, som det Ska vara.

Dagens datum: Tisdag 10 februari 2009
Låt just nu:  Bryan Adams - "Here I am"

12.55

Jag har på ett eller annat sätt bloggat sedan jag var 14 år gammal. Det har gått sju år sedan dess och jag funderar på hur mycket en människa kan förändras under så lång tid.
När jag var yngre var jag för det mesta arg, ledsen, förtvivlad och livrädd. Kanske hör det till tonåren, men för att vara ärlig så har det inte förändrats särskilt mycket mer än att jag inte längre skriver allt jag tänker och känner.
Jag är samma lilla tonårskaos, bara lite äldre.

826 inlägg.
Det är vad jag skrivit i min första blogg mellan 2002 och 2006.
En del raderades, men det mesta skrev jag ut på jobbets skrivare och har nu säkert undanstoppade i en skokartong med stjärnor på.
Mitt stående bevis på att fyra år får plats i en liten låda, bara man vill.

Jag har nått botten igen och igen, tappat räkningen på alla gånger jag har börjat om från Scratch. Men det har varit värt det, varje gång.

Idag, fortfarande....

10.20

Oskars mamma frågade om jag vill ha en halv grapefrukt. JIppie, tänkte jag, det var längesen!
Men...
När jag väl får den så har alla bitar skurits från skalet. Vafan, jag som sett fram emot en fight med sked och citrus-syra i ögonen.

Det var ungefär lika meningsfullt som att jaga ett paket köttfärs med pilbåge inne på Konsum.

Life is a freakshow
to which I was forcefead a ticket
It´s a new generation circus
They juggle with guns
strangle themselves with the line
and throw knives
that are meant to hit.

So hit
hit the head to hurt
then join the masquerade
Wear the mask with honour
Cause the smiles are all sold out
But the tears are now on sale.

22:38

Dagens datum:  Tisdag 28 oktober 2008
Låt just nu: Thåström - Hjärter Dam

Jag vet inte vad det beror på, men nästan alla mina starkaste minnen är från vintrarna.
Alla pojkarna i mitt liv. Den enda flickan.
Det är som att ha en egen stjärnklar vinternatt i bröstet,
med en himmel så låg att jag kan nå varje stjärna
plocka ner dem en i taget, se på dem med nya ögon
Och försiktigt ställa dem tillbaka igen.

För hos mig finns inga väggar att slänga något på tills det går sönder och jag har aldrig varit bra på städa och renovera.
Därför ligger allting vackert kvar, vare sig jag vill eller inte.
Men dem säger väl att allt ont har lite gott i sig också?
Så är det nog. Det måste det vara.

Det är inte någon självtortyr jag sysslar med, nej, jag gillar livet. Fred till världen och allt sånt där. Men mina minnen är min egna värld, där är jag alltid säker.
Om jag har en dålig dag så finns det alltid något vackert som kan plockas fram. Om jag befinner mig i svåra situationer så påminner dem mig om att inte göra om mina misstag.
Fast ibland så känner jag bara för att sakna.

Alla vet att 1+1 är lika med 2.
Jag har inte alla svar, hur mycket jag än försöker pussla ihop alla bitar. Det spelar inte någon roll hur mycket jag önskar, för ibland har någon annan den sista biten som jag till och med kollar i kylskåpet efter.
Kanske kommer jag aldrig få veta helt, men du ska veta, jag väntar ännu.

Dagens datum:  Lördag 18e oktober 2008
Låt just nu: Infected Mushroom - Converting Vegetarians

Halv sex på kvällen och det är redan kolsvart ute. Gatlamporna får den regnvåta asfalten att glimma, och cityljusen nedanför berget får staden att blinka som stjärnor på LSD. Det doftar vinter i luften.

Det känns som att jag inte borde vara här just nu, utan egentligen borde gå med halsduk, tjocktröja och handskar på en promenad runt Gömmaren, cykla iväg till Trehörningen, sitta på något mysigt café eller pyssla med något för mig själv i mitt rum.
Men jag har inget eget rum längre. In fact, mamma har köpt hus så mitt rum tillhör nu en total främling.
Mamma har ett hus i Sverige, och jag har en lägenhet i Oslo. Det här är vad jag har, det här är mitt hem. Men det känns helt fel. Fast bara idag.
Det är nog en vanesak, det fixar sig så småningom. Krävs bara några extra djupa andetag.

Dagens Datum - Söndag 12 oktober
Dagens låt -  Dope - Sing

Idag kliver jag upp ur sängen alldeles för sent, efter drömmar om ormbett och 24 timmar kvar att leva.
Drar på mig en av Älsks alldeles för stora tröjor och släpar mig till soffan i vardagsrummet.
Jag ser inte röran, idag så finns den inte där. Tänk om jag faktiskt bara haft 24 timmar kvar att leva, då hade städning varit det sista jag tänker på.
Dessutom har den här röran sin lilla charm den också. Tygsax, papper, tyger, pennor i överflöd, batterier, gitarrer och ett och annat klädesplagg. Jag är ganska säker på att ett pass ligger i närheten också.
Men idag ser jag inte sånt, nej, idag är en bubbeldag.

En bubbeldag är när jag går in i mig själv, skapar en egen liten bubbla, där ingen verklighet kan tränga in.
Jag spenderar dagen med att tänka på mig själv, tycka lite synd om mig själv, berömma mig själv och bara vara.
Alla får ha sina ego-dagar ibland.

Fast helt ensam blir jag aldrig. Jag har Älsk som ständigt surrar runt i bakgrunden, som knackar på och vill lyssna på mitt ego. För idag så får jag, det fungerar så med oss. Idag blev min dag, mina 24 timmar.