Kommer ni ihåg när man var liten och alla vuxna tjatade om att man inte fick hoppa i sängen för att man kunde ramla och slå sig?
Jag minns det, och igår natt gick min säng sönder. Man ska tydligen inte hoppa i den som "vuxen" heller xD

Annars har dagen varit lugn, även om jag känt mig rätt dålig. Ryggont, illamående, det klassiska ni vet.
Finns inte så mycket att säga idag, och nu ska ajg försöka bygga ihop sängjäveln igen, det gick inte så bra i kolmörker igår natt. Haha.

Jag vet att jag borde skriva, men det finns egentligen ingenting att säga.
Jag bara tänker för mycket.

Ibland så undrar jag vilka  som läser.
Kanske Dem, kanske inte.
När Micke var här så började han fråga om Meminako, om jag skulle varna henne.  Varför skulle jag? Hur lång tid skall det ta innan ansvaret slutar vara mitt? Två år har gått och jag e trött på att få skiten slängd i ansiktet. Hon är eran vän, jag känner inte människan, varna henne själva.
Kanske han har ändrats, jag betvivlar det, men hoppas går ju. Inte för hans skull, men hennes.
Jag lever mitt liv här, och jag gör det bra. Jag lämnade er bakom mig och så ska det förbli.

Du sa att jag skulle förlora allting utan dig, men vet du vad?
Jag fann världen.

JA okej, nu har jag inte skrivit på ett tag, och man skäms ju nästan. Jag skyller på att jag har haft bättre saker för mig, helt enkelt.

Jag har slutat jobbet nu, min sista dag blev i söndags. Eba såg nästan gråtfärdig ut och Andrew gav mig några Pin´s. Det är väldigt få människor jag kommer sakna.  Trots detta är jag nu inte arbetslös, nej nej. Jag är författare på heltid, så sug på den ni!

Micke är här också, har varit här en vecka idag och åker hem på söndag. Ikväll lbir det nog utgång, frågan är bara var. Troligtvis PI, då det var ett tag sedan sist.

Har börjat min diet lite smått, försöker få Oskar att äta lite nyttigare också. Problemet är att han inte är extatisk direkt och jag rasar i vikt bara jag skippar en middag eller två. Men våran kondition måste helt klart förbättras för att inte tala om all skräpmat vi måste sluta stoppa i oss hela jävla tiden.

Vad gäller mitt snusande... Ja, jag borde ju sluta, men jag vill verkligen inte. Jag gillar snus, as simple as that. Det enda som skulle få mig att sluta vore om jag gjorde en medusa-piercing och det lär ju dröja när jag blir svimfärdig bara jag tänker på nålar.

Nej, nu ska jag vara lite social och typ göra saker... Sådär som normala människor gör, typ.

Jag sitter här trött som fan och ska snart, om jag ha tur, jobba för näst sista gången på mitt arbete. Jag har inte sett schemat för måndag och tisdag ännu, men Oskar fyller år på måndag och...
VIsstfan! Micke kommer hit ikväll, men det är oskar som får möta upp honom eftersom jag inte slutar förrän klockan tolv.


Men nu till mitt stora problem.
Vad i helvete ska jag ge Oskar i födelsedagspresent? Vad ger man till någon som redan har allt förutom en Hasselbladh-kamera som hans arbetsklass- tjej aldrig skulle ha råd med ens om hon sparade hela livet. Funderar på att skicka Oskar till Annette för att fixa detaljerna runt hans vampyr (Vampire the masquerade) medan jag drar runt Micke på stan och samlar ihop massa småpresenter till Oskar istället.
Fan, förhållanden e verkligen inte min grej.

På några timmar rasade kommentarerna in och jag slog mitt personliga rekord! Och nej, jag snackar inte om bloggkommentarer, utan om min bilddagbok och de 3 bilderna som jag imorse lade upp på den 6e juli.
Håll käften, jag har rätt att vara glad åt små triviala saker.

Annars händer inte mycket, jag ska börja spela RPG som inte är konsollgrundat, vilket kan bli en kul upplevelse. :)
Kanske skriver mer sen, skäms lite för att jag uppdaterat så dåligt på sistone.
Någon som vet en sida där jag kan få tag i billiga extensions?

Jag har inte nåt nirvana, men jag har slutat gråta.
Jag är inte i himlen, men jag sover inte bort mitt liv.
Jag är utvilad, jag är lycklig och Jag Älskar mer än vad jag någonsin gjort förut.

Spenderade en vecka hos mamma i deras nya hus i skogen. Ingen tv, ingen internet och en massa ogräs att dra upp ur marken. Jag skämtar inte, det är rena terapiarbetet. En hel vecka att ta itu med mig själv och mina tankar.
Visst, jag var på fest en kväll, och jag var även på Gröna lund en dag med min brorson, så helt isolerad var jag inte.

Efter sex dagar ringer jag Oskar, säger att  han kan komma dit nu så lovar jag att följa med honom till Finland sedan.
Nästa dag springer vi om varandra på T-centralen flera gånger innan vi hittar varandra igen. Han säger att jag lyser, jag säger att jag behövt det här. Jag ser honom i ögonen och säger att jag älskar honom. Han kysser mig, jag ser att han är lättad, hoppas att allt kommer ordna sig nu.

Vi möter upp mamma och Torvald, käkar middag och går på bio.  Dagen efter ringde klockan 04:15 och det var dags att åka till Finlandsbåten.
Jag gick förbi Tax-Free shoppen, jag vill inte ha någon alkohol, jag behöver det inte heller. Istället köpte vi massa godis och parkerade oss i några mjuka soffor lite avsides. Oskar somnar med huvudet i mitt knä och jag stryker hans kind. Jag har saknat oss, älskling...

Nu sitter jag i Finland, Hanko/Hangö och ler för mig själv. Oskar frågar om jag mår bra och jag ser honom i ögonen. Ja älskling, nu mår jag bra.
Igår var det släktfest, med mycket vin, champagne och en och annan öl. Ikväll är det seglarfest och jag ser faktiskt fram emot att träffa folk.  Och även om jag fortfarande blir rädd ibland så finns Oskar där för mig, alltid.
"I love you, honey"
"I love you most"

Ville bara säga att jag lever (ni tänker förstås: och vem fan e du?).

Från Huddinge till Segersäng (nära nynäshamn) och nu sitter jag i Finland.
Just nu älskar jag mit liv, för jag har fått det tillbaka. Jag behövde det här. Ska nog gå lägga mig snart, blir upp tidigt imorgon för att se mig omkring.  :)

Men vi hörs och störs och ja...