Har jobbat idag (som alltid), men idag bjöd på en dejá vu modell värre. Som ett slag i ansiktet insåg jag att jag visste allt om kunden framför mig. Vad han skulle beställa, vad det skulle kosta, vad han skulle ge mig och vad jag skulle få tillbaka. Men i min dröm hände det så mycket mer...
Jag hade drömt just det här när jag var sjutton, andra året i gymnasiet.
Idag mötte jag mannen som jag egentligen skulle vara tillsammans med nu.
Han kan också vara Alexandras stora kärlek. Minnet om drömmen är lite suddigt just där, men jag fick en stark impuls av att krama honom, säga att jag saknat honom. Gå därifrån, med honom.

Självklart blev det inte så, hur naturligt det än kändes. Jag fick tillbaka fattningen och gjorde i ordning hans beställning, gav den till honom och såg på när han vandrade ut genom dörren och ut ur mitt liv.
Två minuter existerade han, i två minuter var han min bästa vän och en komplett främling.
Tror du på ödet?
Kanske skulle det ha varit vi, men att jag i något vägskäl valt en annan väg.
Jag minns inte hans ansikte, men känslan kommer jag bära med mig, Länge.

Alexandra, det finns så mycket som jag kunde säga nu. Att det kommer ordna sig, att du kommer finna någon ny. Men jag vet ju att det blir som tomma ord. Trots detta så vill jag att du ska förstå:
Du kommer finna lyckan till slut och du förtjänar så jävla mycket mer.
Glöm aldrig det.
Jag räknar dagarna tills du kommer dyka upp, jag saknar dig som fan. Det låter nästan som att du är min älskarinna, haha, men du är en av mina bästa vänner och jag älskar dig. vad säger du, ska vi bli flator och leva med 57 katter?
Jag minns första gången vi snackade på helgon. Du skrev att vi borde hitta på något någon dag, jag svarade direkt "Vad sägs om imorgon?"
Den sommaren höll vi ihop. JAg åkte direkt fårn Finland hem til dig när du behövde mig, vi jobbade ihop och vi såg på film. När skolan började var jag hos dig en gång i veckan. Vi åt pasta och kollade på nya avsnittet av "supernatural" (Och drev dina systrar till vansinne när vi snodde datorn).
Vi var till och med sjuka tillsammans, haha.
Sen försvann du ett tag, men nu så är du tillbaka. Och snart kommer du hit.
Och det gör inget att du är ledsen, jag finns där. Nu väntar jag bara på att du ska logga in, så jag kan vara ledsen med dig. För vad har man annars vänner till?
____________________________________

Och till min pojkvän...
I love you and I miss you and I hope yo´re having fun where you are.
I don´t ever want to lose you, but I shoose not to be afraid. Experience have taught me that there´s no forever, but I promised myself to be happy for the time we get. And I will try my best to get over my social phobias, so I can act like a somewhat normal person around your friends. soon we´re moving in together too and I coluldn´t be happier.
Even though I have my moodswings you stay by my side and tell me that you love me.
And allthough pertty words are still just words, I love you for reminding me and telling me that not everything in this world is all bad. Not even me.

Okej, så min helg har varit en av de underbaraste på länge. Mitt humör har som vanligt gått upp och ner, men heeey, that´s life. :)

Fredagen var jag ledig, gick till banken och Maxbo med Oskars mamma. Köpte en symaskin! :D och oskars mamma köpte en vattenkokare till våran lägenhet.
Sen åkte jag till Mike som bjöd på öl och vi satt och snacka för första gången sen han sparkat ut mig. Kändes bra, jag har saknat honom. Efteråt mötte jag upp Oskar på Fridays och han bjöd på middag <3

Drog till jobbet på lördagen, solen sken och det var riktigt varmt ute! Väldigt välkommet, måste jag säga. Så jag gav chefen en hjärtattack när jag kommer inklampandes iklädd t-shirt. xD Man ska fira plusgrader! Oskar möter mig på jobbet när jag slutar klockan åtta, jag får med mig typ sex stycken Happy Meal-leksaker och sen bär det av hemåt för att göra sig redo för fest!
Så tro det eller ej människor, men för första gången på lääänge, var Kattfan snygg, pigg och festglad ( tillräckligt för att komma in trots 20-gränsen) och var på nattklubb med Mike och Oskar.
Och ja, jag dansade, hela jävla natten. Till trance, till Happy Hardcore, techno och House.och Jag Älskade det. Vi kom hem igen klockan halv fem på morgonen och då hade Oskar fått bära mig från busshållsplatsen (jag var inte för full, jag hade bara dansat i tio-cm-klackar från elva till fyra :P ).

Söndag var det upp och åka iväg till Lägenheten för att skriva kontrakt och fixa med de sista detaljerna innan jag skulle iväg till jobbet klockan fyra.
Nu är klockan tio i ett och jag har nyss kommit hem.

Tänker på och Saknar Alex en massa, men snart kommer hon hit till mig i Norge och ska fira födelsedag med mig :D Hon är så jävla underbar, jag kommer gråta av glädje när jag möte henne på stationen.

Det har äntligen hänt. Lycklig och trött sitter jag nu framför datorn bara för att ni ska få höra det senaste som gjort mig gladare än på länge.
Jag har äntligen hittat en bostad.
Kontrakt skall skrivas imorgon och innan februari har jag flyttat till en mysig lägenhet tio minuter med spårvagn från Oslo Sentrum. Fy fan vad jag förtjänar det här!

För att inte tala om allt bra som kommer med det. Jag kan äntligen bjuda hit vänner från Sverige att besöka mig, jag kan få ett privatliv och egen design. Jag kan slappna av, för jag kommer äntligen vara "hemma".

Annars är jag fortfarande sjuk, och jobbade stängning igår. I snöyran lyckades jag även halka och skada knät, men shit happens. Jag har något att se fram emot, kommer inte längre bo på lånad tid.
Jag är så jävla värd det här.