20.47

Hur bra är det egentligen att tänka tillbaka? 
"Man lär sig av sina misstag" sägs det, men hur mycket man vill så stämmer det inte alltid.

Jag lär mig aldrig att förlåta, för inget har någonsin sagt förlåt.
Det spelar inte heller roll hur ont det kan göra, vissa dagar kommer man på sig själv med att titta tillbaka. Med skuggan av ett leende och samtidigt en välbekant svart klump i magen sitter man ändå där och ljuger för sig själv.
Denna mentala masochism "bara en sista gång (jag lovar)"

Om man fortsätter insistera om att man har lärt sig av sitt förflutna, att man Aldrig kommer begå samma sak igen, då minns man ännu vad som hänt.
Och om man inte glömt, hur kan man då ha lagt det helt bakom sig? 
____________

Jag önskar ibland att jag var någon annan. Jag menar, vem gör inte det ibland?
Jag önskar att jag alltid kunde se framåt med ett leende på läpparna och se bakåt med en känsla av lugn.
Vissa dagar fungerar det bättre än andra.

Som när solen går ner utanför fönstret i Min lägenhet.
När Min sambo väcker mig med fina ord och kyssar på morgonen.
När Mina råttor somnar mot min hals.
Eller när jag inser att jag trots allting fortfarande står här, med huvudet högt, och har åstadkommit så otroligt mycket mer än jag för bara några år sedan vågat tro.

Jag är bara jävligt dålig på att glömma allt annat.