Alexandra, det finns så mycket som jag kunde säga nu. Att det kommer ordna sig, att du kommer finna någon ny. Men jag vet ju att det blir som tomma ord. Trots detta så vill jag att du ska förstå:
Du kommer finna lyckan till slut och du förtjänar så jävla mycket mer.
Glöm aldrig det.
Jag räknar dagarna tills du kommer dyka upp, jag saknar dig som fan. Det låter nästan som att du är min älskarinna, haha, men du är en av mina bästa vänner och jag älskar dig. vad säger du, ska vi bli flator och leva med 57 katter?
Jag minns första gången vi snackade på helgon. Du skrev att vi borde hitta på något någon dag, jag svarade direkt "Vad sägs om imorgon?"
Den sommaren höll vi ihop. JAg åkte direkt fårn Finland hem til dig när du behövde mig, vi jobbade ihop och vi såg på film. När skolan började var jag hos dig en gång i veckan. Vi åt pasta och kollade på nya avsnittet av "supernatural" (Och drev dina systrar till vansinne när vi snodde datorn).
Vi var till och med sjuka tillsammans, haha.
Sen försvann du ett tag, men nu så är du tillbaka. Och snart kommer du hit.
Och det gör inget att du är ledsen, jag finns där. Nu väntar jag bara på att du ska logga in, så jag kan vara ledsen med dig. För vad har man annars vänner till?
____________________________________

Och till min pojkvän...
I love you and I miss you and I hope yo´re having fun where you are.
I don´t ever want to lose you, but I shoose not to be afraid. Experience have taught me that there´s no forever, but I promised myself to be happy for the time we get. And I will try my best to get over my social phobias, so I can act like a somewhat normal person around your friends. soon we´re moving in together too and I coluldn´t be happier.
Even though I have my moodswings you stay by my side and tell me that you love me.
And allthough pertty words are still just words, I love you for reminding me and telling me that not everything in this world is all bad. Not even me.