Vill börja med att gratta Putte som äntligen fick sitt körkort, så grattis vännen, även om du inte läser det här. <3

Annars är allt som vanligt. Samma vanor, samma liv. Åtminstone är jag ledig från jobbet så länge jag måste hoppa runt på kryckor. Det visade sig att jag förutom hacket i knät även fått en blödning i muskeln och muskelfästet och är därmed nybliven bästis med kryckor i åtminstone en veckas tid.

Det här är en sådan där dag som bara försvunnit obemärkt, förutom att jag kommit närmare L33t-nivå på Burnout. Tiden står stilla. Sånt skrämmer mig, det riktigt kryper i ryggraden av fasa. Vanor och lugn och ro har aldrig riktigt varit min grej.
Imorgon kanske blir mer givande? Om benet känns bättre kan jag försöka mig på att städa lite, kanske hoppa iväg och handla också. Jomen tjena, troligt du.

Jag har börjat rita mer, stillastående arbete liksom, bara för att inte falla i koma helt och hållet. Har fortfarande skrivkramp, det känns som varje gång jag äntligen får lite inspiration så kommer något annat i vägen och sedan sitter jag där med blankt dokument, igen.
Känner mig så stirrig på något sätt, kan aldrig riktigt slappna av. Jag måste fan göra något åt det här!
"Ska bara bli L33t först."