vanligt skumt.

Fredag

Jag har ju lovat att skriva det här när jag har skumma drömmar, så även om jag inte minns några detaljer så platsar nattens dröm helt klart.

Jag minns lesbiska aliens, folk som har sex i spindelnät, en hiss som gick upp till ett rymdskepp, att jag kunde inte bestämma mig om jag ville ha glass med sjokladsås eller kolasås, Min ex-pojkväns styvfarsa som envisades med att köpa mig en hel 7-eleven butik, Thea och massa folk som sprang runt med clown-näsor...

Ja, det är nog allt jag minns egentligen. Vaknade upp med en riktig WTF-känsla, haha.

Katt

Underbart citat

Lördag

You know you´re in love when
you can´t fall asleep because
reality is finally better than
your dreams.
/Dr. Seuss

Katt

Min son.

Jag hade en sådan underlig dröm...

Jag hade en son, tydligen nyfödd, men ca tre år gammal.
Av en anledning jag inte kunde förstå var jag tvungen att adoptera bort honom, men när jag insåg i drömmen att R var den som skulle adoptera, så blev jag helt galen.
Jag letar efter kvinnan som ordnar med adoptionen som inte gått igenom ännu (R var på prövotid) för att säga att jag inte vill, att jag måste få ta hand om min son själv.

Hamnar i ett köpcentrum som liknar PS-Home, där R pratar med adoptionskvinnan om att hon bara lämnat min son ensam en liten stund, och det var ingen fara. "Jag får fortfarande behålla honom va?"

Min son kommer fram till mig och kramar mina ben. Jag böjer mig ner och ser honom för första gången.
"Varför får jag inte bo med dig?"
Jag visste verkligen inte svaret, så jag kunde bara säga "Jag vet inte."
"Jag har ont på knäna, armarna och i huvudet" Han ser på mig med en min jag känner igen alldeles för väl.
"Du får vara försiktig när du går på isen, man kan halka så lätt" (Det var tydligen vinter)
Han ler mot mig och säger att "Men jaaa, NU vet jag det."

Han visar mig sina blåmärken med stolthet innan han tar min hand och frågar när han ska få följa med mig hem...

***

Jag vaknar av att Älsk väcker mig och säger godmorgon, klockan var strax efter tio.
Det var åtta timmar sedan, men känslan av att något fattas finns kvar.
Inatt hade jag en son, och han var underbar.

Drömmar och julkänsla.

Dagens datum: Tisdag 10 december 2008
Låt just nu:  Linkin Park - "My December"

10.17

Vaknade med världens julkänsla idag. Kanske för att jag lyckades ta mig till skolan igår, så nu är all stress borta.
Allt som är kvar för mig nu är att ta det lugnt, så kommer snart dagen då jag ska ta flyget hem för julen ^^
Jag längtar faktiskt något otroligt. Så det skulle inte förvåna mig ifall planehelvetet kraschar.
Sådär typiskt min tur, liksom.
_____________________________________________________________________________

10.22

Hade förresten en rätt mysko dröm inatt.
Oskar lyckas få mig utslängd från alla sveriges bibliotek, för jag ville läsa barnböckerna jag läst som liten, men det var tydligen förbjudet och Oskar skriker ut "DU FÅR INTE GÖRA DEEEEEEET!" som en annan fyraåring och plötsligt hade jag hela bibliotekets uppmärksamhet och dömande blickar.

Sedan sov tydligen BrorBob (som jag lärt känna henne) i våran säng i min dröm och jag säger till Oskar att HAH, Nu blir det ännu svårare för honom att komma upp till examen när han har TVÅ tjejer i sängen som får sova bort hela dagen om de vill.
Jag var faktiskt riktigt skadeglad.

Nu börjar man ju undra varför jag drömmer sådana här saker? Jag kan fan inte vara rätt funtad.

Vi syns på stan.

Dessa jävla Mardrömmar...

Flera nätter i rad nu har handlat om samma sak.
Det börjar med att mamma dör, jag blir helt knäckt. Men så är det inte mamma längre, utan då har Oskar dött istället.
Sedan får jag reda på att jag själv är döende.
Själva händelserna i drömmen är sen ett enda virrvarr av rädsla och ångest. Hur jag ska rädda hundar undan pistolhot, försöker få ordning på massa saker innan jag dör osv. Jag är konstant livrädd.
Jag vaknar upp flera gånger varje natt, kallsvettig med ångestkänslorna krypande. När jag äntligen somnar om i hopp om att drömma något annat så fortsätter det bara från ögonblicket det avbröts.

Jag vaknar helt utmattad, trött och rädd. Minns något om att jag äntligen fick mitt drömjobb, men tackade nej för att jag skulle dö. Kollar mobilen så jag inte fått några meddelanden. (Bara för att vara säker på att det bara var en dröm den här gången också).
Förbannad kliver jag upp. Jag hatar att sova.
Jag hatar mina mardrömmar.

På torsdag eller fredag kommer Ajse hit till Oslo i alla fall. Vilket är underbart eftersom jag saknat att ha en vän hos mig irl och inte bara via datorn. Dessutom fyllde hon Myndig&Fri igår, så vi ska festa ^_^
Nej, nu ska jag försöka göra något vettigt, skaka av mig känslorna från natten och dra på mig ett morgonleende som får solen att blekna i jämförelse.

Vi syns på Stan.

Drömhelveten...

Tre nätter i rad nu har jag drömt mardrömmar. De två senaste har alla varit med Ajse.

Förra Natten:
Ajse fyller år och vi ska ha välrldens bästa fest, men vampyrer har invaderad huset och smittat nästna alla mina vänner. Ajse vägrar tro mig och bli sur, förbereder festen med vampyrerna. Jag måste gömma hela min familj som av någon anledning finns där, men syrrans ungar blir bitna ändå.
Plötsligt får jag höra att Min brorsons dator har en skärmsläckare som berättar Hur man dödar vampyrledaren. Jag rusar iväg och försökerklättra upp för hala jävla berg som jag bara glider ner från för att komma åt datorn innan det är för sent.
Jag lyckades inte.

Senaste natten:
Ajse och jag åker på något sätt bak i tiden, men till en typ av framtids-1887. Jag har ingen aning om varj ag är, men jag måste hitta hem igen. Träffar bara elaka människor och plötslgit är Ajse försvunnen. Jag har blivit nästan blind och måste försöka hitta henne. De säger att hon flyttat till Bråcksta, vilket tydligen var namnet på Huddinge, och jag försöker hitta henne. Jag var livrädd, Ajse lämnade mig mitt i ingenstans. Jag ville hem.
Jag lyckades inte.

Jag är sinnessjukt jävla trött just nu, matt och helt nere. Ska snart till jobbet.
Nu vill jag inte sova mer.

image19

You call it destiny, I call it suicide.

Har jobbat idag (som alltid), men idag bjöd på en dejá vu modell värre. Som ett slag i ansiktet insåg jag att jag visste allt om kunden framför mig. Vad han skulle beställa, vad det skulle kosta, vad han skulle ge mig och vad jag skulle få tillbaka. Men i min dröm hände det så mycket mer...
Jag hade drömt just det här när jag var sjutton, andra året i gymnasiet.
Idag mötte jag mannen som jag egentligen skulle vara tillsammans med nu.
Han kan också vara Alexandras stora kärlek. Minnet om drömmen är lite suddigt just där, men jag fick en stark impuls av att krama honom, säga att jag saknat honom. Gå därifrån, med honom.

Självklart blev det inte så, hur naturligt det än kändes. Jag fick tillbaka fattningen och gjorde i ordning hans beställning, gav den till honom och såg på när han vandrade ut genom dörren och ut ur mitt liv.
Två minuter existerade han, i två minuter var han min bästa vän och en komplett främling.
Tror du på ödet?
Kanske skulle det ha varit vi, men att jag i något vägskäl valt en annan väg.
Jag minns inte hans ansikte, men känslan kommer jag bära med mig, Länge.

image18

RSS 2.0