Nu har du stått ut med mig i ett år älskling, du e knäpp.
Det älskar jag dig för. <3

Fröken Knasflod är glad idag.

Livet rullar på, helt enkelt.
Mitt liv består för tillfället av Koffein, nikotin, skola och Sex. Något jag anser fungerar rätt så bra.
Har upptäckt vissa svårigheter med min svenska stavning numera, då jag måste tänka lite extra för att inte skriva på norska eller engelska, men sånt får man ta.

Imorgon börjar en ny vecka och på tisdag är det min och älsks Ettårsdag.
Jag fungerar kanske inte som jag ska, men det här skrämmer mig faktiskt något rejält.
Jag menar... Allt går ju så jävla bra. Av vana så vet jag att det alltid går käpprätt neråt så småningom.
Desto bättre lycka, desto värre fall.
Fan.

Och vad i helvete ger man till någon som redan har Allt?

Äntligen kommer Älsk hem igen.
Jag har saknat honom som en tok.

Snart kommer jag höra de fotstegen i trappan som jag väntat på så länge...<3

Var på väg hem från en polare efter en filmkväll. Vägen till busshållsplatsen är ungefär trettio minuter och jag gick snabbt och var på min vakt. Ändå var det inte förrän jag kom fram till busshållsplatsen som det skedde.

En främmande kille står och skriker i mitt ansikte att jag är en ful och äcklig jävla hora som borde gå ta livet av mig. Jag kunde inte göra ett skit för att hans polare höll fast mig.
och INTE EN JÄVEL som stod och väntade på bussen sa något, gjorde något. Alla bara stirrade på mig medan jag blir hånad  och skrattad i ansiktet av två killar dubbelt så stora som mig.
Och varför?
För att jag har lila hår. Ja, Det sa han till mig.

Jag hatar människor, jag hatar den här jävla planeten och om skiten skulle gå under imorgon så skulle jag sitta vid fönstret och heja på.

Åt helvete med er allihop.

Varje dag kollar jag min rad av communities, mejl och annat påfunn. Sällan är det något nytt, men när det kommer till bloggarna...
Nästan slaviskt går jag in på folks bloggar flera gånger dagligen. "Kanske, kanske har någon skrivit något nytt" och ofta kommenterar jag, om jag kommer på något att säga.
När jag kommer till slutet på listan blir jag som ett barn som inte får det hon vill på julafton. Jag älskar att läsa hur det går för folk, vad de har för sig, och då måste det bli genom bloggarna. Det är dyrt att ringa till Sverige från Norge.

Sedan blir det tyst.
Jag försöker komma på något vettigt och intressant att skriva, men det är svårt när jag inte vet vad jag ska skriva Om.
"Hej jag har bott helt ensam i en och en halv vecka och jag lever ännu trots dåliga matvanor" ? Nej, jag tror inte det.
Och kommentarsumman ligger på Noll och Ingenting, fast det gör ingenting.
Vad gör en människa intressant för omvärlden?

Jag har en envis förkylning sedan två veckor tillbaka. Feber som går upp och ner. Innan var jag hemma från plugget, men jag har inte tid att hamna efter, så nu går jag dit, feber eller inte. Det kan förstås ha en hel del att göra med varför jag inte blir frisk.
När jag kommer hem så somnar jag nästan direkt, som igår. Då sov jag från klockan 17.oo någonting till klockan 06.14 imorse.
Lägenheten är så satans kall så istället för att kliva upp somnade jag om och vaknade 12.30 när Älsk ringde.
Saknar honom något otroligt>.<
Kan ni tänka er att jag snart varit tillsammans med honom i ett år? Tiden rusar...

Men nu ska jag låta er återgå till tystnaden och själv försvinna in i en värld av musik och läxor.
För visst är tystnaden vacker, men den hörs inte så bra.

En natt som först såg ut att bli hemsk blev istället en av de bästa på Länge.

Vid 01.00 lade jag upp en bild på Bilddagboken som sedan blev fylld av flera timmars krig mellan Ängel och Fredrik och vem som ska kidnappa mig först. xD 
Hela natten spenderades i ett msn-party med Ängel och Fredrik där vi inteh ar gjort så mycket mer än skrattat oss genom natten. :)
Att jag nu känner mig helt död gör ingenting, det var så värt det xD

Kort sagt så vill Ängel kidnappa mig för att förvandla mig till sin Pojkvän Johnny ( lång historia :P )
Och Fredrik vill kidnappa mig, gifta sig med mig och skaffa barn med mig. Han lovade till och med att vara morgon-illamående åt mig i nio månader i så fall xD 

Nu är klockan 09:15 och Ängel verkar ha somnat framför msn. Hon är i alla fall okontaktbar. :P  Jag och Fredrik är fortfarande vakna, mest för att han ska till jobbet om en timme och jag håller honom sällskap så han håller sig vaken :3

Lördag morgon, jag har feber och migrän, har inte sovt något alls och Mår Mycket Bättre än jag gjort på Länge ^^

Fortfarande sjuk och jävlig lyckades jag få til en någorlunda mänsklig frisyr och släpa mig ner till affären för att köpa något ätbart. Bara det viktigaste förstås, som bröd, smör, mjölk, chips och godis.
Jag e sjuk och ensam, jag Får.

Det är nu jag borde ha något vettigt att säga, men ledsen, inget händer just nu och när jag e sjuk så fungerar inte mitt huvud som det ska. (Är rätt övertygad om att min hjärna rann ut genom näsan igår och nu är ersatt med slem.)

Nej, nu ska jag gå laga någon snofsig maträtt. (Slå hål i plasten och lägga in färdig-maten i micron alltså) .

Så vaknar man upp efter två, tre timmars sömn, tvingar upp ögonen och.... Upptäcker att man blivit sjuk som fan.
Härligt. Verkligen kul.

FUCK!

Okey, så klockan är kväll och jag borde försöka sova om en stund, men ångesten har hunnit ikapp mig redan nu.
Inte nog med att jag har klaustrofobi, nej, jag har även fobi för att vara ensam på stora utrymmen (Som min lägenhet)  där jag inte har översikt över alla rum.

Så här sitter jag nu och försöker febrilt lista ut vilka lampor som ska vara tända, ifall alla fönster är stängda, memorera vilka ljud som jag hört under mina vakna nätter som tillhör huset eller grannarna... Jag vill ju inte få totalpanik i onödan.
Jag är konstig, jag vet. Deal with it.

...Och plötsligt minns jag varför jag föredrar en liten etta framför villa.


Blir väl att lämna tv´n på, stänga alla dörrar och sova dåligt. När det andra valet är att vara vaken hela natten, så föredras dålig sömn. Jag har ju skola imorgon, trots allt.

Imorgon åker Tossan tillbaka till Sthlm (Fast hon helst vill till Norrköping ;P) och Älsk ska till Nord-Norge.
Jag blir alltså helt ensam. O.o
I två veckor ska han vara borta, vilket känns lite skrämmande.
Jag fungerar inte så bra ensam i en lägenhet. Jag sover (om möjligt) sämre och jag äter dåligt som fan. Känner jag mig själv rätt så kommer all min tid spenderas på skolan fram till klockan sex och resten av tiden på kafé med en bok tills jag måste hem och sova.
Jag kommer sakna Honom...-.-

Han är ganska orolig för att lämna mig själv också, för den delen. EN gång har vi försökt sova utan varandra en natt, men då ramlade jag över vardagsrumsbordet, slog hål i knät och fick en inflammation i muskel och muskelfästet. (Det var då jag insåg att jag klär jävligt bra i kryckor =P )
Vi har alltså inte sovit utan varandra en enda natt sedan vi flyttade ihop, och jag har aldrig varit ensam en hel natt i våran lägenhet....
Äh, jag är bara överparanoid. Får skärpa till mig lite, det är skönt att vara ensam ibland också. :)

Nåja, Imorgon åker dem, på tisdag ska jag hem till Skotten och fika och på onsdag ska jag vara barnvakt till Skottens dotter medan han ska till sjukhuset med frugan.

Ville bara säga att allt går som det ska, på ett ungefär i alla fall.
Alex har smittat mig så vi e båda förkylda, men det hindrar oss inte från att ha hysteriskt roligt åt allt och ingenting xD 
Och ikväll ska vi ut med Annette och Hannes.

Färgade håret igår också, så nu är det lila igen (även om det ser blått ut på foton. Weird O.o)

Ja, det var väl typ allt, inte för att ni e många som läser, men ni som gör det förtjänar en liten uppdatering i allafall :P