"Popular science can say some pretty wild things theese days.
You can have as many dimensions as you want, as long as none of them contain ghosts, telepathy, anything that fucks with Charles Darwin, or anything that Hitler liked (apart from Charles Darwin)."/ The end of mr. Y, by Scarlett Thomas

Kanske är jag bara fånig som fortsätter att envisas fast jag egentligen vet så mycket bättre. Med en barnslig envishet håller jag fast i mina drömmar och vägrar släppa taget, jag vill ju så gärna...

S T O P P !

Jag ändrar ämne, ni får stå ut med det (MIN Dagbok! HAHA!) för nu har nostalgin slagit sig ner igen och som en fyraåring på julafton sitter jag och fnittrar för mig själv.
I föregående inlägg så nämnde jag ju att jag spenderat min gymansietid med att drömma mig därifrån, men nu har toss-Alexandra påmint mig om de små fina ögonblicken jag nästan glömt bort. Det blir lätt så när allting annat känns så grått, men nu, över två år senare, förtjänar det sin tid i rampljuset även dem!
(Fler bilder finns på http://kattfanskap.bilddagboken.se/ under den 21a november)


Quotat från Alexandras blogg:
"Jag vill ha tillbaka min katt..(Titta Mimmi, inte bara din katt som har rymt hemifrån) Jag saknar min Katt ganska pretty fucking much. Kom hem till Sverige. Kom till miiiiiiiiiig!!"

Jag skulle kunna bli en sådan där "ingenting är omöjligt" eller "varje moln har en guldkant"-person, men det kommer inte hända. Dock kan jag säga att...
ja, vad fasen då?
JO! Jag kan skriva att jag faktiskt mår rätt bra just nu
att jag saknar
att jag fortfarande skrattar
och att jag aldrig kommer glömma.
...Igen.