Jag sitter och stirrar framför mig.
Varför är det så tyst ?

Jag skulle kunna säga att det är för att telefonen är avstängd, men jag vet bättre, egentligen. Min telefon står alltid tyst.
Älsk suckar över det kanske tionde smset under den senaste timmen som sätter igång den alltför bekanta meddelandesignalen.
Det är samma person som skickat två liknande meddelanden under samma dag. Ärligt, enkelt. "Hur är det och vad har du för dig?"  Alltid massa meddelanden, alltid massa fika och vänskap och samtal. Jag hatar det.

Jag låter svartsjuk, jag vet, men det är jag inte. Men avundsjuk? Ja.
Varför är det så tyst?

Nio månader har snart gått och jag är ensam. Enbart två nummer återkommer i min sms- och telefonlista. Älsk och Jobbet.
Jag erkänner att jag nästan inte har någon ork kvar. Varför händer det inte? Varför sker inte det som jag lovat mig själv att jag ska klara. Ni kallar mig stark, jag kallar mig ensam.  Förtjänar jag inte att få minsta smula på ett silverfat, när jag slagits med skrubbsår på knäna och blod under naglarna hela mitt liv.
"Inget kan skilja oss åt"

Var tog ni vägen?
VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA TYST?!?