Okej, igår var jag på jobbet från 12:00 till 19:00, och när jag kom hem på kvällen blev jag attackerad av folk på msn som frågade hur det hade gått. Hälften av er svarade jag inte, det ber jag om ursäkt för, medan jag ljög för den andra hälften - Jag ber om ursäkt för det också.

För att vara helt ärlig så grät jag non-stop från att jag slutat tills jag somnade av ren utmattning (Don´t we just love the smileys on msn that tells you otherwise?) Min första jobbdag var hemsk. Jag kände mig dum och ivägen, jag brände mig hela tiden och precis allt gick åt helvete. Jag ville inte tillbaka, men jag var ju tvungen.

Det var med magont som jag tvingade upp mig själv till 11:00-16:00 passet. Innan jag lämnade lägenheten så loggade jag in på msn och min syster skriver plötsligt.. Självklart ville hon veta hur första dagen gått. Jag väljer den vanliga halv-lögnen "Det var okej, lite mycket att lära sig dock." Men som att hon läst mina tankar svarar hon med
"Oroa dig inte, jag grät i tre veckor och verkligen hatade det när jag jobbade där, sen blev jag mästare över pommes fritten. Du klarar dig, tänk på pengarna så ordnar sig allt, jag vet att du kan."
De enkla orden räddade min dag. Betydligt gladare vandrar jag iväg mot jobbet. När jag kliver ut genom porten möts jag av tjocka fallande snöflingor och jag insåg att klrade jag igår, då klarar jag allt.
Och visst fan hade jag rätt! Allting flöt på mycket bättre, jag hade mer koll och fick inte panik när jag fck fem olika beställningar på samma gång att göra, trots att jag inte visste hur man gjorde dem. Jag fick inga större brännskador heller.
MIlkshake-maskinen exploderade ocså, dagens skratt för Cissi. Det var glass över helva väggarna, sista kassorna och över helva golvet, hahaha.

Imorgon jobbar jag elva till fyra igen, och på fredag är jag officiellt hemlös.
Världen fortsätter snurra och jag hänger på bäst jag kan.