Måndag morgon och jag har varit vaken hela natten, förhoppningsvis för sista gången.
Idag är det lite packande som gäller, sen ska jag träffa Oskar vid fyra när han slutat skolan så ska vi gå och köpa ett par byxor till mig.

Myste hela helgen hos honom, men kunde knappt sova där heller. Förhoppningsvis ändras allt när jag börjar jobba imorgon. På tal om jobbet så köpte Oskar nya pluggar till mina öron för att jag inte skulle behöva ta ut mina töjningar. De är hudfärgade och syns alltså mindre, men eftersom de inte fanns i 12mm så fick jag göra hålen ännu större (14mm), bara för att täcka för dem. Ana ironin liksom.

Jagar fortfarande bostad som en tok, men som min syster sa idag på msn, efter att ha berättat att hon varit på akuten med Sigge som var så sjuk att han inte kunnat andas och att diskmaskinen pajjat imorse: "Det ligger i Knasflodarnas natur att ha konstant otur och ändå fortsätta förvånas över att allt går åt helvete." Jag är undantaget - jag blir inte förvånad längre.

När man är vaken på nätterna så tänker man. Vanligtvis för mycket, men inatt var rätt okej. Kom på mig själv med att i all kaos ändå må rätt så jävla bra. För att inte tala om hur jag förändrats på bara tre månader. Inte på ett sätt som är alltför tydligt för andra mer än mig själv, men ändå. När jag flyttade hit och utvecklade en social fobi modell värre, såkändes plötsligt allt som varit så svårt i Sverige som skitsaker. Allt jag till varje pris försökte undvika skulle jag klara Nu utan att blinka. Och genom att slåss mot mina demoner, samt finna ett underbart stöd i pojkvännen (känns fortfarande helt stört att använda det ordet) så har jag blivit starkare som person. Så just nu känner jag mig rätt så jävla nöjd. Men imorgon är min första arbetsdag, då lär jag vara mitt vanliga nervösa nerv-vrak igen, haha.