Okej, så världen är full av problem, och allt går för det mesta åt helvete. Nu är det ju så att jag är så sjukt jävla trött på detta så det finns inte.
Det finns ingen möjlighet att saker ska gå lätt för mig, på någon nivå över huvudtaget, men okey, man vänjer sig.

Men så är det ju så att man borde försöka leva lite mer i verkligheten. Okej, jag ska ta itu med mina problem, men de råkar gå i cirklar och jag snubblar ständigt på mina egna fötter och fumlar in i återvändsgränder hur jag än försöker. Det finns inga lätta lösningar.
Jag skulle kunna ge upp förstås, det känns som ett bra tillfälle att göra just det. Men vem vore jag om jag gick emot mig själv? Nej, jag fortsätter misslyckas och gör det med stil.

Dessutom, vem säger att verkligheten är bra för oss egentligen? Fantasin kan ju knappast ha utvecklats utan något syfte över huvudtaget, detsamma gäller tv-spel, Min räddare i nöden.
Som det ser ut nu så blir det ingen jul för mig i år (tragik i kubik), men ja... vad ska man säga?
Saker har en tendens att inte gå som jag vill, helt enkelt.