Ångest & oro...

Det är måndag kväll och jag har varit lycklig idag, en liten liten stund. Det var morgonen som gladde mig. Jag satt ensam i ett kök som inte var mitt med min dator, två hundar och doften av nejlikor i apelsiner. Det var fortfarande ljust ute och jag hade inte bråttom någonstans, inget som måste göras eller några ovälkomna tankar. Jag trivdes underbart bra helt enkelt.
Det är nu på kvällen som allting vände. En konversation som ledde till annat som slutade med mig instängd i mina egna tankar. Att jag inte kommer hitta någon bostad, att jag måste sluta på mitt jobb, att jag måste åka tillbaka hem...
Vad som kommer hända då har jag ingen aning om. Kommer jag ge upp eller fortsätta kämpa? Fan vad fel allt låter.

Om jag måste tillbaka, så finns det ändå en sak till min fördel - Jag har förändrats. Jag har inte längre ångest för vilka vänner jag förlorat och inte, och varför skulle jag? Här började jag från noll, det kan jag göra igen. Er jag förut kämpade för så hårt är inte ens värda det, det vet jag nu. Och jävlar vad bra det känns. Ni kan inte komma åt mig, för ni är ingenting för mig längre. Jag skiter i er, helt enkelt.
Det är lätt avgjort vilka jag kommer träffa om jag måste tillbaka, och kanske är det lite väl ärligt att skriva dem här, men helt ärligt så skiter jag i det också. Finns du inte på listan, så finns det nog en anledning för det.
Familjen.
En självklarhet, ni visade mig en sida jag trodde att ni inte hade kvar.
Alexandra
Vi tappade bort varandra, men hitta tillbaka igen. Förhoppningsvis så håller det. I vilket fall så är det värt ett försök.
Tomas

Vem har jag annars att filosofera med? Även om jag fortfarande är försiktig med vad jag säger till dig.
Emily
Du är okej, helt enkelt. För det mesta i alla fall.
Matte
Haha ja, dig har jag i och för sig inte umgåtts med innan, men man måste ju börja någonstans, eller hur?
Alexandra2
Vi har inte heller umgåtts förut, men det vore rätt soft att börja med det också.
Micke
Behöver inte ens en förklaring, du är underbar, helt enkelt.
Rikard
Alltid. Micke och Molle, det finns inget som kan ändra på det.
Sebbe
Du må vara bitter, men du är en av mina bästa vänner.
Bea
Bara för din humor, våra minnen och dina framtida frivilliga resor till Nynäshamn. :)

Listan blev rätt kort, men whatever. Har jag glömt folk så kan det läggas till, men just nu står det stilla. De jag skiter i att lägga till är helt enkelt inte värda att kontakta längre. Vill de något så får de kämpa själva.

Det jag oroar mig över mest är Oskar.
Jag vet inte vad som kommer hända om jag måste tillbaka till Sverige, men självdestruktiv som jag är så tänker jag självklart på det värsta. Jag har alltid varit en stark motarbetare till långdistans, övertygad om att sådant aldrig håller i längden. Han säger dessutom själv att han inte sysslar med långdistans.
Jag fantiserar ihop historier om hur det skulle bli om det faktiskt höll. att han kom på besök, jag visade honom runt och presentera honom för de vännerna jag har. Sen tänker jag att det inte kommer hålla, och att det kanske är lika bra. Då kommer jag sakna, men inte behöva vänta, önska och hoppas. Eller oroa mig.
Nu tänker jag till och med att om man gjorde slut så skulle han också få ett avslut, få gå vidare, slippa tänka på eller undra om, för då skulle det vara slut och inget kan väl bättre avssluta något som en landsgräns?
Men jag vill inte vill inte vill inte förlora honom. Jag gillar honom för mycket, jag kan lika gärna erkänna det nu.

Han är enda anledningen till att jag inte har gett upp redan nu. Han är enda anledningen att pressen och ångesten inte gett mig nya sår på mina armar, helt enkelt för att jag inte vill att han ska se sådant. Kalla mig emo, men vissa mönster gå aldrig ur en.
Jag är kär helt enkelt, på gott och på ont, och jag vill inte för något i världen se honom ledsen. Han ger mig så mycket mer än jag någonsin kommer kunna ge honom, men jag försöker. Frågan är bara hur i helvete det fungerar i längden...

image9


Vi syns på stan.
(Vilken stad det nu än blir...)

Kommentarer
Ditt namn: Hunna

Sötnos! Långdistans funkar om man verkligen vill men det är tufft :(. Men varför skulle du inte hitta en bostad? Och varför måste du sluta ditt jobb? Kan du inte bo med Oskar så länge?
Puss

2007-12-03 @ 23:48:46
URL: http://hunna.blogg.se
Ditt namn: Mathias

And what about me? :(
you know ill be here, every second of your life.

2007-12-03 @ 23:53:19
URL: http://titanvinge.blogg.se

Skriv en rad eller tre:

Namn:
Lägg mig på minnet?

E-postadress: (vår hemlis)

URL/Bloggadress:
Vad tänker du på?:

<> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <> <>
Trackback
RSS 2.0